Så här står det i kursplanen för Svenska 1:
Ämnets syfte:
"Vidare ska undervisningen leda till att eleverna utvecklar kunskaper om det svenska språket, dess uppbyggnad och ursprung samt ge dem möjlighet att reflektera över olika typer av språklig variation."
Centralt innehåll:
"Muntlig framställning med fokus på mottagaranpassning. Faktorer som gör en muntlig presentation intressant och övertygande. Användning av presentationstekniska hjälpmedel som stöd för muntlig framställning. Olika sätt att lyssna och ge respons som är anpassad till kommunikationssituationen."
”Dialekter och språklig variation i talat och skrivet språk som hänger samman med till exempel ålder, kön och social bakgrund. Skillnader mellan formellt och informellt språkbruk samt attityder till olika former av språklig variation”
Sammanfattning:
Formellt och informellt språk har förmodligen funnits så länge människan har ristat eller skrivit. När ett språk är formellt kan man säga att språket är anpassat efter den typ av människor som tilltalas. Det kan handla om status eller ålder eller visa respekt inför andra, eller att få med så många som möjligt genom att involvera hela folket.
Genom tiderna har det formella och informella språket utvecklats och används på lite olika sätt. Runstenarna är ett bevis på att människan skrev, men det språket man lyckats få fram handlar främst om folk som dött och som ska hedras. Att det språket som talades lät precis likadant är ganska otroligt.
De första texter som hittats är lagtexter som skrevs av dem som arbetade med dessa, och de behövde bara använda ett sådant språk som medarbetarna använde. Katolska kyrkan tog in det formella latinet i kyrkan, folket som lyssnade förstod inte, men så var reglerna just då.
Det finns en föreställning om att det mest formella språket som kanske borde användas och förstås av alla är rikssvenskan som dök upp under Gustav Vasas tid. I ett brev Gustav Vasa skrivit till son ber han honom ta hand om sig på ett ganska formellt sätt. Det kan bero på att han faktiskt var kung och hade ett ansvar att vara proper, eller att det vanligtvis kändes lite mer högtidlig att skriva på ett sätt som såg fint och prydligt ut i brev. Dessutom innehåller brevet många bokstäver som inte behövs egentligen, stilen kallas kanslisvenska. Vanligt folk talade nog inte alls likt det skriftspråk man funnit. Bibelspråket blev en etapp i den språkliga förändringen, då Bibeln skulle översättas till svenska, tack vare kung Gustav Vasa.
Låneord började dyka upp i allmän skrift här och där, för att det var en stor inflytelsekälla till fina ord som var onödiga att hitta på en översättning till.
Folkskolor, väckelserörelser, nykterhetsrörelser och folkskolelärare gjorde under 1800talet att det skriftliga språket blev mer likt det talade, för att det ansågs lite finare. Poängen med att försöka jämna ut skillnaderna i formellt och informellt språk var att alla skulle kunna känna sig delaktiga i beslut, möten och träffar med människor från olika platser i landet.
Idag är till exempel slang och dialekter något som kan accepteras av alla, men för inte alls länge sedan ville lärare i skolan få bort dialekter som ansågs vara så vedervärdiga att ingen borde tala så.
Att fundera på till lektionen:
- När använder du ett formellt eller informellt språk? Varför?
- Är alla nyhetssändningar idag formella/informella? Varför/varför inte?
/Bella